Helenas lilla blogg

Ja, det är exakt så jag känner mig just nu.
Som att någon har stampat mig ner i asfalten, under all is och snö som finns ovanpå.
Som att någon har begravt mig levande..
Allt tack vare en enda person!
Att hon inte fattar hur mycket hon sårar mig, det är precis som att man aldrig har existerat, man nämns inte ens.
Va fan ska man göra för att någon ska se en?
De passar ibland, då ingen annan har tid, då kan man kommma bra till, som en utfyllnad...
Ja... Va fan ska man göra egentligen?
Lika bra att gräva ner sig och bara strunta i allt.

Har iaf jobbat ikväll, eller ja, gått introduktion, till 22:00.
Blev ganska drygt ett tag men man stog iaf ut =)
Tog och trotsade dom lite också... Ja tog aldrig ur ögonbrynspiercingen =D =D =D
Men ja hade en jävligt bra anledning också, jag fick inte lös den.
Så nu får man se hur de går på fredag då, om ja är någe starkare i fingrarna, haha, skulle tro de =P

Ska försöka höra av mig mer till mina kompisar som man nästan aldrig har tid för =(
Skolan och jobbet tar knäcken på en, tur att man blir klar i maj.

Ne, nu ska man nog gå och lägga sig. Måste vara pigg och allert (om de nu stavas nu Chatrine, hihi) eftersom valbara kursen startar imorgon..
Fast... Nu börjar ju sex and the city på 3:an =D

/Helena